cirkeln är sluten

Jag är så glad att jag har så fina människor runt om mig, som frågar hur jag mår, bara skickar ett godnatt och hjälper till med barnen. Karin min givmilda syster gav mig en guldmorgon. Jag skulle duscha och hittade en guldgruva i väskan hon lämnat. Shampoo balsam, handkräm, flera olika klädval m.m så nu känner jag mig bra mycket fräschare och nästan lite friskare ;) livet är så konstigt här, är det så här att leva utan barn? Man vaknar till klockan eller av sig själv? Mycket konstigt. Det är tyst när man vaknar och man har varken en fot i ansiktet eller ett barn som använder en till huvudkudde. Alternativt ligger som en boll för att dom barn som kommit under natten inte ska ramla i golvet. Man kan duscha med stängd, låst dörr och så länge man vill. Efter det kan man stänga av utan att behöva lyssna efter ljud av bråk, gråt eller busiga hyss. Man kan fortfarande med stängd dörr göra sig iordning utan den stress över att en bebis ska vakna eller en annan tröttnat på barnprogrammen och bestämt sig för att själv ta fram frukost . Sen kan man tydligen slå på tvn och trycka förbi alla barnprogram till man kommer till nyheterna eller ännu bättre "vakna med the Voice" mycket märklig känsla. Fortfarande med tystaden som sällskap och inga leksaker, kläder eller mystiska smulor som på något underligt sätt trollats fram under natten. Kvar återstår frukosten, som pågår en hel timme och jag bara ska fixa åt mig själv. Ett liv som verkar rätt bekvämt och rent av lyxigt i mina öron men jag skulle inte för något av allt i världen mot det liv jag lever.