Liten vän

Jag tog upp ledsen Hugo som kröp ihop som ett spädbarn på mage här i mitt knä , då fick jag vila iaf :) de stora pysslar vid lokes skrivbord och här ringer telefonen men idag riskerar jag inte hans sömn, sömn är ju bästa medicinen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0