cirkeln är sluten

Kände redan imorse när jag vaknade att det här inte var en av mina bättre dagar. Låg med hugo som sov till halv nio men lyckades inte komma upp förrän nio.. Duschade utan någon somhelst kraft, allt för att få mer energi till det jag ville - barnen. Fick varken på mig smink eller smycken - kroppen sa helt ifrån. Ändå tvingade jag mig till att bädda ur alla sängar för att sen också bädda rent.. Allt för att inte känna mig fullt så värdelös. Plockade, diskade lite innan de va dags för lunch.. Kände att vi måste komma ut trots nästintill snöstorm och isande vindar så på med full mundering på oss och barnen och sen ut med varsin vagn.. Tanken var att komma hem med ny micro men ingen föll oss i smaken, därimot fick både ny duk och mat följa in i värmen. Fikade saft och muffin sen i söndags och sen kom det jag visste skulle komma... Det stora bakslaget. La mig i sängen full av smärta och kände hur jag bara försvann bort i smärtans land. Migränen som plågat mig hela dagen var inte nådig, ej heller nacke, axlar, handleder eller bäcken. Frågan är väl egentligen vad som var nådigt. När jag vaknade nästa gång var erik i full färd med både tvättstuga och middagslagning och efter några djupa andetag tvingade jag mig upp för att hjälpa honom ...! Trots allt slutade dagen med god mat, rena lakan och nyduschade barn som myste hos mig en efter en medan jag klippte deras naglar. Har heller inte orkat eller kännt någon lust till att starta datorn idag men imorn kanske..! Min glädje idag har varit min fina familj och alla fint pysslade teckningar dom kommit med. Loke är rörande... Ritar ett hjärta och säger att det är för vi gift oss, en anka för att vi såg ankor den dagen och en bebis för att vi ska få en till. Älskade barn, om du visste vad du betydde för mig! Godnatt alla!