cirkeln är sluten

Så står det på en tavla uppe hos farmor och farfar, något jag verkligen skulle behöva lära mig av. Så seså, glöm nu den nya soffan jag vill ha då vår är alldeles för liten bilen vi behöver det nya större matbordet med lätta stolar jag drömmer om den nya vita sängstommen, canvastavlorna från värst bröllop, den stora vita spegel, sängbord och nya gardiner som skulle ge hårat sovrum ett rejält lyft. Gardeoben vi vill ha i hallen för mindre röra. Byråerna till kläder i felicias rum. Badkaret som skulle göra mycket för våra barn och min kropp. Utemöblerna som skulle göra vår uteplats. Det nya ergonomiska köket. En tryckavlastande madrass för min åldrande kropp. Den runda matta som skulle kännas så härlig i vardagsrummet. En ny Micro då vår gav upp igår. Med mera med mera med mera Det är faan bara materiella saker , hur kan man känna dig nära deprimerad utav sånna saker man inte kan få... Jag tror mycket beror på att jag är fruktansvärt ledsen över hur min kropp förstör hårat liv. Att jag inte kan jobba och därmed inte kan dra in mer än minimalt med pengar. Över att fast erik har ett jobb ofta inte jobbar för att jag inte klarar allt jag måste själv. Jag går här hemma hela dagarna och bara ser allt jag önskar vore annorlunda istället för att tänka realistiskt. Hade jag varit frisk hade jag jobbat och vi skulle ha bättre ekonomi men jag skulle aldrig få träffa mina barn så mycket som jag gör nu. Varför är det så svårt att tänka så? Vi är friska idag, bara det är ju något att fira!