cirkeln är sluten

Jag vill bara gråta, jag är så jävla trött på att ha det så här, att må så här. Att aldrig kunna genomföra en dag som en frisk människa, att aldrig kunna planera något då det alltid slutar med en dålig dag och jag måste avboka. Jag vill kunna drömma, plugga, få en inkomst! Tack för att jag fick så snälla barn som förstår , som säger "mamma måste vila" fast jag bara skriker av gråt och frustration innuti mig när dom säger så. Jag vill INTE att dom ska minnas mig så, minnas sin barndom på det sättet. Jag vill ge dom det bästa, fina barn. Loke och Felicia leker tillsammans med zooduplo och dom pratar med världens inlevelse. Hugo går runt , ler och plockar med saker. Är i felicias rum nu och leker med spisen och kastrullerna! Själv ligger jag och känner mig som ett kolli på lokes säng, fryser och har så ont. När erik kommer måste jag bädda ner mig i mörkt rum... Men nu måste vi ta oss till en affär, även om det inte är akut med mat så för att jag ska kunna känna att jag gjort något med dom idag...! Många undrar nog varför vi har flera barn om jag mår såhär men jag tänker tvärtom, tack och lov att vi har flera. Vad skulle dom annars roa sig med dagar som dessa?, alla dagar jag inte orkar träffa andra med barn eller vi bara vill vara familjen på semestern. Dom har alltid varandra och saknar inget annat så det är svaret på min fråga. För mig vore ett barn mycket jobbigare än tre!