Jag saknar... LIVET!

Jag fullkomligt avskyr den sits jag hamnat i. Hur kan jag ligga här som i en dimma hela mornarna medan barnen klättrar på mej, över mej, ligger bredvid, håller handen och sen minns jag det knappt? Dom tycker inte ens det är konstigt att mamma inte går upp. Dom ropar inte längre på mej när dom vill något, dom frågar inte om jag vill ha frukost.

Mamma ger man en macka på sängen.
Vad är det för ett liv? Jag ligger när dom kommer hem, jag ligger efter middagen och ingen höjer ögonbrynen. Dom borde vara här och dra i mej, vilja att jag ska komma upp men det har blivit vardag och det gör så ont i mej att tårarna kommer bara jag skriver om det.


Dom stora är på dagis, jag ligger fortfarande, Hugo sover i vagnen och Erik byter till sommardäck. Det om något borde väl signalera till mej att livet går vidare, ta mej upp, duscha.

TA TILLBAKA LIVET!



Fina barn . hemma hos farmor och farfar hösten - 08

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0