cirkeln är sluten

Livet vi förut levde. Vad hände? När blev allt så asocialt? Var det när Felicia började dagis? När jag var höggravid och helt plötsligt inte tillhörde någon grupp på öppna förskolan. Sen föddes Hugo och våren bestod av sjukdomar och livet som nybliven trebarnsmamma. Sen slutade Erik jobba för en lång pappaledighet som räckte ända till augusti och helt plötsligt var det höst. Inte lätt att komma igång med något, mörkret kom och så också ensamheten.  Jag saknar det vi hade innan.


Stressen varje morgon när vi skulle till öppnaförskolan, måndag och fredag skulle båda barnen med, tisdag, onsdag och torsdag skulle Loke först lämnas och sen stressen vidare för att hinna med förmiddagsfikat, besöket på färsna eller vad som nu skulle hända.

så fort jag kom innanför dörrarna där kom genemskapen. Man hade någon att prata med, någon att fika tillsammans med. När öppettiden var slut fanns det alltid någon att ta en långpromenad med, runt vattnet, på stan eller bara gå gå gå. När barnen sen vaknat avslutades det hela oftast i några affärer eller med stress för att hämta Loke. Dagarna gick. Jag trivdes. Jag hade något att göra.


SOM JAG SAKNAR DET.



Loke med kompisen Miranda hösten -08