cirkeln är sluten

Precis nyss, när jag kom hem helt svettig. Dragit alla tre barn i dubbelvagnen till affären och tillbaka efter dagis, trötta barn som idag inte alls ville gå. Branta backar och en mamma med ont i kroppen.

Säger åt Loke när vi är 10 meter från porten att nu får du gå av, jag kan inte öppna dörren med dig på fotstödet, han blir arg. Testing testing. Börjar skrika. Jag ignorerar. In med vagnen, packa ur alla påsar som väger bly, ur med Felicia som säger att hon ska ut och hämta Loke.

Status:
Ett barn på armen
Två ute i mörkret

Loke skriker

Jag känner mej som världens hemska mamma, ingen annan gör nog så här.

Väntar på att någon ska komma och säga åt mej att mitt barn skriker. Det vore liksom pricken över I.

Ställer in vagnen i vagnrummet och då kommer en tjej in genom porten. Jag känner hur hon tittar på mej.

Väntar.
Snart säger hon det jag väntar på.

Och så öppnar hon munnen och säger


"Jag måste bara säga att ni är helt FANTASTISKA, har inte ni TRE barn?

Jag:

Jooo... helt chockad

Hon babblar på hur imponerad hon är, att dom precis fått sitt första barn och tycker det är fullt tillräckligt.

Jag suger åt mej av allt hon säger, känner att jag fylls av ny energi.

Tack, du gjorde min dag!

Går ut, Loke har tystnat och jag ber honom komma, han säger att jag ska komma och hämta honom. Jag går dit och tar honom i handen, vi går tillsammans in, nu är han glad. JAG MED.

Har nu tänt allt lampor jag hittat i lägenheten, vårat kärlekshjärta ute, pumpan och lite ljus.

Nu ska vi göra tacos, en alldeles utmärkt måndagsmiddag.