lördagkväll

Här sitter jag insvept i en stor skön stickad tröja i en fotölj i sovrummet, Hugo sover i bilbarnstolen bredvid men så snart han vaknar och vill ha mat ska jag krypa ner i den sköna säng som står här framför mej. Erik lägger golv i rummet intill, det blir så fint och jag är imponerad och stolt över honom att han kan och framför allt hur han orkar jobba dygnet runt.

Går upp med barnen på morgonen, jobbar, kommer hem, fixar och när barnen somnat för natten åker jobbarbrallerna på igen och sen kör han till han stupar i säng vid tolv. Jag önskar alltför ofta att jag kunde hjälpa honom.

Det är inte sällan jag känner avsky mot min sjukdom och det liv den ger mej.


nu sågas det igen, tur vi fått  tre barn som sover oavsett ljudvolym.

jag är lyckligt lottad, jag har kärlek.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0