Tänk på hur bra du har det.
Igårkväll skulle jag blogga, jag hade lite nya bilder och jag hade en del kul att skriva som hänt under kvällen... jag skulle BARA läsa igenom några bloggar jag alltid läser och sen brast allt. Hur kan en enda människa behöva utstå så fruktansvärt mycket hemskt. Jag kunde efter att ha läst det här http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.4214038 förmå mej till att skriva något om vårat liv. Läs om du orkar, man behöver kraft för att orka ta till allt dom varit med om. Jag tänker på dom och hoppas verkligen deras tjej blir frisk!!
Idag är en dålig dag. Har haft fruktansvärda sammandragningar hela natten och på morgonen kom dom tätt, jag kunde knappt andas och mindes genast hur det känns att föda barn MEN redan? Jag har haft sammandragningar sen långt tillbaka men nu gjorde dom så ont så jag inte kunde prata medan dom höll på, jag kunde inte gå upp med barnen och jag kunde inte lämna på dagis. MED ANDRA ORD. Erik fick stanna hemma till nio då han kunde lämna barnen och sen åka och jobba, TRE TIMMAR FÖRSENT. Han var så stressad och jag kände mej så hemsk som inte kunde göra något. Nu har det äntligen lugnat sig men dom kommer och går. Visst jag vill ha bebis men inte riktigt än. Vi har inte fixat någonting... skönt är det iaf att man haft barn innan så den där paniken som förstagångsföräldrar skulle kännt har jag inte, vi har bilbarnstol i bastun, vi vet att vagn behöver man inte på väg hem från bb (fast vi har ju vår p&t) kläder kommer alltid i paket och desstuom har vi stora påsar i den storleken. Allt ordnar sig men NU? Nej tack. Stanna du där inne och ät upp dit lite till, jag vill ha en knubbbebis =)
Har redan fast kl inte ens är elva tröstätit godis och mår nu illa, åt det redan när dom åkte till förskolan halv nio.. behöver någon uppmuntran, tex att korten ligger i brevlådan idag, HOPPAS.
En trött tjej som kom för att äsga godnatt igårkväll - 3 min senare iförd pyjamas sov hon i min famn... tussig igår.
Busungar. 
