Sorg

Jag känner en inre sorg men vet egentligen inte för vad... är väl alla känslor som svallar just nu bara, kan inte sätta ord på någonting så funderar på att ta med mig min käreste och lägga oss i sängen i varandras armar och sova istället.

Imorgon är det inplanerat en syskon middag kväll med respektive men vi känner att vi ska tacka nej, våra vardagkvällar är så värdefulla, från att Erik kommer hem är det högst två timmar till barnen sover nu när dom somnar innan sju och då vill vi hinna äta, leka lite, städa undan kanske och sen mysa den sista tiden med lite barnprogram och sen en saga till barnens små små sakta stängs igen och man hör hur andningen blir tyngre och tyngre *älskar*

Man ska njuta av dom närmaste man har och det är min lilla familj, vi får allför lite tid tillsammans så den vi får värderar vi högt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0